Jennifer

Snart kommer mamma och hämtar mig. Ska hem till henne och mysa. Redan imorgon blir det jobb, med pappa då. Men jag behöver pengar! Sen är det rätt så kul att jobba med honom faktiskt. Så upp tidigt imorgon. Inte min speciallitet, så jag får slå mig själv tills söms i tid. På måndag ska jag jobba på en gym, kul! Det blir inte betalt, men jag får visa upp mig själv.. och sen kanske jag får ett grymt extra jobb? en bra chans, och det är bara att ta den. Ska jobba där en vecka. Sen kommer jag jobba med pappa igen fram till jul, så mycket som möjligt. Money money. Och efter jul blir det förmodligen målar jobb. Så jobb blir det, och härligt tycker jag. Jag vill!
Pappa ska köpa mig ett par nya jobbar brallor imorgon oxå, vi skulle på lite fiiinare trakter imorgon :)

Dax att gå, ha en bra kväll!

och här får ni fina sommar charlie :) lilla plutten...

Leta, leta, leta.. det här är jobbigt. Har ringt och hört, men det är en kanske på alla. Har bara nu, och imorgon på mig. Stress? jo. Annars får jag betala skolan 5000 kr. Vilket jag inte har, och vilket jag inte vill betala. Måste börja praktisera/jobba på måndag. Annars kmr räkningen. Man kan ju inte vara så kräsen i det här fallet. Men klart jag vill tjäna pengar när jag jobbar.. jag menar, jag ska ju jobba fram till jul, och jag vill ju kunna handla julklappar. I värsta fall får ingen någon julklapp av mig. Men jag hejar på mig själv och håller tummarna för ett jobb som är villig att betala lite. Alla är väl extra snälla nu inför jul? Av pepparkakor blir man snäll. Sista utvägen är att jobba med pappa, vilket är väldigt tungt. Men I got to do it, i värsta fall!

Håll tummarna för mig! Be lite oxå.

Vart iväg på möte i skolan idag, åh.. orkar bara inte! Fullt upp nu tills på fredag av att hitta ett jobb. Panik? öh.. JA! Sen var jag och mamma iväg och käkade lunch med nagel-lisa i handen, det var trevligt. Men en inte lika trevlig sak är att jag har en äcklig-ful dag idag. Det går bara inte att göra någonting. Känner mig bara äcklig. Grå lixom.. det går bara inte att göra sig fin, inte ens pyttejävlalite. Och det är inte bara fejset, utan det är alltihop. Ja, ni tjejer förstår mig.. tjejer och fuldagar.. det ligger på top-tio hatlistan. Så nu ska jag tvätta av mig sminket, mula ner ansiktet i en kudde och skrika allt vad jag har. Det brukar kännas bättre då.. iallafall en stund. Tänker inte ens försöka sminka om mig. Så jag får gå helt äcklig i stan, ska nämligen dit för jag är bjuden på en chai.. och jag vill ha en chai! nu!

DET ÄR OKEJ ATT KLAGA PÅ SIG SJÄLV NÄR ALLT GÅR ÅT HELVETE! så det så..
märks det att jag är arg? det är jag tamefan.

Det är tungt just nu, riktigt tungt. Min älskade lilla Charlie har somnat in, föralltid.. jag kan inte förstå att han är borta. Jag saknar dig så jävla mycket.
Det började med att han blev dålig förra veckan, han spydde och ville inte äta, inte ut och gå eller någonting.. trodde att det kanske hade o göra med epelepsi anfallet som han fick på lördagen. Charlie var ju så himla känslig mot mat och sånt, så det kunde hända att han kunde spy upp något hans mage inte kunde ta, men det var ingen allvarligt eller farligt, men han hade inte fått något annat än sitt special foder mot hans mage. Han fick åka in till djursjukhuset dagen efter. Hade inga som helst aningar om att han skulle bli sämre. Men fick höra att han blev sämre och sämre.. hans organ var helt utslagna, och han hade fått gulsot. Ingen kunde hitta en anledning varför han blev så sjuk. Han hade blivit riktigt sjuk. Min lille bebis.
På lördagen åkte jag, mamma, marcus, lillebror, och philip och hans två barn var även där. När jag var påväg så trodde jag att dom kunde rädda honom.. att vi skulle få höra bra nyheter. Jag hade oxå även förberett mig på dåliga. Men dåliga nyheter kom,  vi skulle få ta farväl av våra älskade familjemedlem. Charlie kom gående till oss som stog och väntade på honom, han envisades med att gå, även fast han inte hade ork att gå egentligen. Men ramla snabbt ihop.. då såg man hur sjuk han blivit. Föll ut i gråt direkt. Min bebis var så hjälplös och sjuk. Det var så hemskt att se honom så, han som egentligen skuttar och hoppar och är full av glädje och spring när man kommer. Vi fick gå in i ett rum med honom, vi satt allihopa med Charlie. Alla grät, men man såg att han inte ville fortsätta, han hade ont, han kunde knappt andas, han orkade inte ens hålla in tungan. Men man såg i hans ögon att han var lycklig att alla var där med honom. Han visste att det var hans sista stund, han orkade inte kämpa längre. Vi satt där länge med honom, Charlie tog farväl av alla. Han gick till var och en, och sa hejdå. Det var ett av det svåraste jag gjort. Det gick ju inte att bara säga farväl till min lilla Charlie. Jag ville inte! Men att se honom så sjuk, förstod jag honom att han inte orkade längre. Jag fick iallfall en sista stund med honom. Men jag kunde inte se honom ta sitt sista andetag när han skulle somna in.. det skulle vara för jobbigt. Mamma var med honom då och höll om honom, så han inte var ensam. Jag gick. Och det var sista gången jag någonsin såg min älskade Charlie. Han tog med sig en del av mitt hjärta.

Lördagen var tung, Charlie fanns inte mer. Han kommer aldrig komma hit igen. Han kommer aldrig vara här och sprida glädje och kärlek igen. Han var inte en hund, han var en familjemedlem, en i familjen. Det är så tomt utan dig lilla killen. Det gör så ont att du inte finns här mer. Man saknade ju honom bara han var iväg och jagade. Vardagen kommer inte bli densamma. Man kommer inte ha en glad charlie att komma hem till. Vi har tänt ljus för dig lilla vän, så du hittar hem igen.

Du var ju min bästa vän..


Sov gott älskade vän.. jag saknar dig, hur ska gå utan dig? hjärtat gör så ont.
jag älskar din plutten. min lille charlie.

Hej hopp!
Middagen idag med marcus pappa blev oxå inställt. Kanske tur det, för jag kände ingen hunger. Men nu börjar jag känna mig bättre iallfall. Så jag och pappa åkte och solade solarium istället. Ibland hatar man såna här små hålor som man bor i. Jag har verkligen bott här i hela mitt liv. Västerhaninge. Uppdelat i två delar. Ena delen, där förörvrigt jag bor i, är ett lugnt ställe med barnfamiljer och pansionärer, bostadsrätter. Ja, inget händer här om man säger så, vilket kanske är tur.. skönt för den delen. Men medans den andra delen är hyresrätter, och man märker verkligen skillnad. Ghetto, och jag menar det verkligen. Det slås, det knarkas, det klottras, det låter. Ungdomarna där är bara allmänt dumma i huvudet. Jag menar inte alla, men nästan!! Typ 98 procent. När man fyller 18.. är inte första tanken typ, nu är jag nästan vuxen och ska skaffa körkort, krogen, och kanske tänka lite på min framtid? Här åker alla 18 åringar moppe, och funderar på vad man ska köpa för ny del till den som man kan styla den med. Eller hur dom ska få tag i smuggel öl i centrum (dom kan vara gamla nog att gå på systemet, men tror att det är jätte mycket dyrare än smyggelöl som kostar lika mycket eller mer) Pinsamt, tycker jag! Okej att man har moppe, åker till buss, eller andra saker.. men dom trimmar, stylar, och lägger ner deras själar.. och dom är som sagt 18 och uppåt, till 20 tror jag. Jag bor ju på landet hos min mamma, det är ju hur skönt som helst att ha en moppe när bussarna inte går. Men detta är ju pinsamt. Man tröttnar lixom på att bo, där alla känner alla. Byhåla. Men vem vet, jag kanske saknar det när jag flyger ur boet och inte längre bor kvar här. Hur hade det här att göra med att sola solarium? jo, för centrum tillhär ghettot. Och dom förstör, sitter och värmer sig i solariehallen, och skriker, låter, dricker, bankar på dörrar och förstör. Det är inte så kul att sola då. Man får väl vara där när det öppnar på morgonen istället. Jaja, nog om det. Nu kommer jag väl bli bombhotad om någon från västerhaninge läser detta.. men mina åsikter är mina.
Börjar må lite bättre idag iallafall, skönt.
Ska trycka i mig lite mer frukt, sen ska jag sova..

PUSS!