lonely
Har nyss kommit hem för att lämnat caroline i sin hemstad tyresö, haha. Det har vart så mys att få vara med henne igen, fast vi egentligen inte gjort någonting alls.. bara legat orörliga i soffan och längtat efter choklad. Det känns skönt att en pusselbit är tillbaka som den ska i det enorma pusslet där ingen pusselbit sitter som den ska. Men just nu så känner jag mig bara ledsen, inte över caroline, inte över det. Jag har verkligen haft såå mysigt. Jag känner mig bara ledsen saker, saker som bara brast på vägen hem, saker som slog mig på vägen hem. Det är i sånna här tillfällen som man känner sig så ensam, då ingen förstår.. då ingen kan komma med tröstande ord, bara ingen förstår utom en själv.. om ingen annan kan förstå allt man känner är det svårt att dela med sig av det, utan då känner man sig bara så ensam, och får den där onda känslan i magen.. den där oroliga känslan, känslan som inte går att förklara (bara nicole vet den känslan). Nu ska jag lägga mig i sängen med min underbara pojkvän, som alltid finns vid min sida. Ska försöka få mig lite sömn, om inte den där känslan håller mig vaken hela natten.
Puss och kram
