Jennifer

Jag ligger nu i min säng och spelar bubbels. Samtidigt som en jävla massa tankar och minnen kom tillbaka, i sambant med en massa låtar. Tänker på mig själv hur jag var då, och hur jag är nu. Den skillnaden är stor. Den åke som var då, den roliga åke.. jag saknar henne. Den jag ser nu är en tyst, undangömd, dammig, tråkig.. skillnaden är stor. Jag har stäng in mig, skaffat mig ett jävla dåligt självförtroende i och med olika händelser. Det märkt när människor har dåligt självförtroende, dålig självkänsla. Jag hade det! Och när det försvann.. jag måste leta fram den där grymma tjejen igen, mitt verkliga jag. För jag vill ha det tillbaka. Jag vill ha mitt liv tillbaka.
Sen tänkte jag på det gamla gänget. Alby kvällarna, kalla som varma, min uppbrända jacka, alla skratt som man tappat andan, rosa helikopter, falun, när alla tjejer var på disney on ice, på tunnelbanan dit eller tillbaka, när vi stod i en stor klunga, och efter ett tag kom det ut en liten unge bakom babben.. som babben hade stått och klämt in hela tiden utan att någon visste, HAHAHAHAHAHA, alla gånger i skolan, det finns så mycket. Tänker på från början till slut. Hur mitt liv fick en vänding- hur mitt liv började med er. Tråkigt att det inte kan vara samma umgänge livet ut. Visst, man saknar tiderna, men det var då.. alla var olika då, alla tänkte anurlunda då, det är fortfarande samma människor, men om vi skulle sitta vid alby idag, så skulle det inte vara samma sak, eller hur? Men jag tror att om man bara samlade ihop allihopa, alla som var, ingen mer eller mindre, jag tror man skulle få skratta tills luften tog slut för en kväll. Jag bara flinar åt allt, sitter och tänker på alla galna dagar.. för alla dagar var helt gaaalna. Ingen var den andra lik, olika äventyr varje dag. Vad har jag nu? jag har förlorat nästan alla, men inte skaffat några som helst nya vänner. Klart en stor bit av mitt hjärta saknas. Alla minnen. Att man kan fälla tårar av hur många underbara minnen det finns med alla. Tårar av glädje och sorg. Jag saknar er.