Jennifer

Det är tungt just nu, riktigt tungt. Min älskade lilla Charlie har somnat in, föralltid.. jag kan inte förstå att han är borta. Jag saknar dig så jävla mycket.
Det började med att han blev dålig förra veckan, han spydde och ville inte äta, inte ut och gå eller någonting.. trodde att det kanske hade o göra med epelepsi anfallet som han fick på lördagen. Charlie var ju så himla känslig mot mat och sånt, så det kunde hända att han kunde spy upp något hans mage inte kunde ta, men det var ingen allvarligt eller farligt, men han hade inte fått något annat än sitt special foder mot hans mage. Han fick åka in till djursjukhuset dagen efter. Hade inga som helst aningar om att han skulle bli sämre. Men fick höra att han blev sämre och sämre.. hans organ var helt utslagna, och han hade fått gulsot. Ingen kunde hitta en anledning varför han blev så sjuk. Han hade blivit riktigt sjuk. Min lille bebis.
På lördagen åkte jag, mamma, marcus, lillebror, och philip och hans två barn var även där. När jag var påväg så trodde jag att dom kunde rädda honom.. att vi skulle få höra bra nyheter. Jag hade oxå även förberett mig på dåliga. Men dåliga nyheter kom,  vi skulle få ta farväl av våra älskade familjemedlem. Charlie kom gående till oss som stog och väntade på honom, han envisades med att gå, även fast han inte hade ork att gå egentligen. Men ramla snabbt ihop.. då såg man hur sjuk han blivit. Föll ut i gråt direkt. Min bebis var så hjälplös och sjuk. Det var så hemskt att se honom så, han som egentligen skuttar och hoppar och är full av glädje och spring när man kommer. Vi fick gå in i ett rum med honom, vi satt allihopa med Charlie. Alla grät, men man såg att han inte ville fortsätta, han hade ont, han kunde knappt andas, han orkade inte ens hålla in tungan. Men man såg i hans ögon att han var lycklig att alla var där med honom. Han visste att det var hans sista stund, han orkade inte kämpa längre. Vi satt där länge med honom, Charlie tog farväl av alla. Han gick till var och en, och sa hejdå. Det var ett av det svåraste jag gjort. Det gick ju inte att bara säga farväl till min lilla Charlie. Jag ville inte! Men att se honom så sjuk, förstod jag honom att han inte orkade längre. Jag fick iallfall en sista stund med honom. Men jag kunde inte se honom ta sitt sista andetag när han skulle somna in.. det skulle vara för jobbigt. Mamma var med honom då och höll om honom, så han inte var ensam. Jag gick. Och det var sista gången jag någonsin såg min älskade Charlie. Han tog med sig en del av mitt hjärta.

Lördagen var tung, Charlie fanns inte mer. Han kommer aldrig komma hit igen. Han kommer aldrig vara här och sprida glädje och kärlek igen. Han var inte en hund, han var en familjemedlem, en i familjen. Det är så tomt utan dig lilla killen. Det gör så ont att du inte finns här mer. Man saknade ju honom bara han var iväg och jagade. Vardagen kommer inte bli densamma. Man kommer inte ha en glad charlie att komma hem till. Vi har tänt ljus för dig lilla vän, så du hittar hem igen.

Du var ju min bästa vän..


Sov gott älskade vän.. jag saknar dig, hur ska gå utan dig? hjärtat gör så ont.
jag älskar din plutten. min lille charlie.