Sitter och kollar igenom en massa bilder, och jag hittade den här.. som jag bara sken upp utav, blir så glad när jag kollar på den. Herregud, det känns som om det var igår.. jag kommer iallafall ihåg det som igår. Min gamla lägenhet, min bästa killkompis Kimmy, som jag inte står lika nära idag som då. Min bästa vän Caroline.. den vänskapen som fanns på den bilden, finns inte längre, och jag saknar den vareviga dag som går! JAG VILL ATT DET SKA VARA SOM DÅ! Sen har vi min lillebror, han är som alltid! Kvällen innan den här bilden togs var jag och caroline ensamna hemma, vi skulle ha en myskväll.. efter en lång dags flängade fram och tillbaka till tyresö, brandbergen, överallt.. klä upp oss, sminka oss, ha klackskor så kom vi tillslut hem till mig. Vi lagade taco, och jag tappade saltkaret i gocamolen. Vi satt på ballkongen, med en massaaa tända ljus överallt.. och det var så jäkla mysigt! Ni vet, den tjejen.. henne var den enda som jag kunde vara riktigt mig själv med, det var hon som bara visste mina hemligheter, vad jag kände, mina svagheter, hon visste allt om mig, henne delade jag varenda sekund med. Det gör verkligen ont i hela mig.. att det inte är som det var då längre. Varför är det inte så? båda har gjort en massa fel, vi går inte i samma skola, si och så. Men hur svårt är det egentligen att ringa varandra så som vi gjorde, varje dag, så fort vi vaknade tills vi möttes, hur svårt är det att träffas varje dag? vi gjorde ju så förr, varför funkar inte det nu? Jaja, om jag ska skriva ut allt jag känner så kommer jag sitta här i flera dagar, och det orkar jag inte.. men jag fick bara en massa flashbacks, och det gjorde ont i hela mig av all jävla saknad från min bästa vän, det var ju hon och jag mot världen, och ärligt talat.. jag känner mig inte hel en enda sekund utan henne, hon är min andra halva, även fast vi aldrig ses! Och om jag fick en enda önskan, så skulle jag spola tillbaka tiden bara för att få uppleva allt igen. Det är olyckligt att leva utan henne, utan att ha någon att ringa, utan att berätta vad man känner oavsett tid, gråta med, skratta med, vara förjävlig med. Men hon har andra nu, andra vänner.. det verkar inte som om hon vill ha tillbaka allt lika som jag. För egentligen.. det är ju inte så svårt? Jag saknar henne bara.. min caroline, min bästa vän. Jag var lycklig på den bilden.
Jag ångrar verkligen att jag skrev detta! För ingenting får man tillbaka, för det är så jävla svårt för människor att ge tillbaka, så jävla svårt. Tack och hej
