Jennifer

Jag har lixom inte fattat det ännu.. det har varit så lång nedräkning, och plötsligt är den dagen här. Det har vart en vi-ses-snart fest för erica och sara. Då fattade man inte. Eller så ville man inte riktigt förstå? Idag var jag hos erica, och sa hejdå.. jag grät, hon grät, hon åker inatt.. my god. Jag gav henne en teckning som jag hade ritat och ramat in, som skulle föreställa henne och mig.. och ett brev på baksidan som hon kan läsa om det blir jobbigt. Min modiga tjej, vilken upplevelse.. både för dig och sara.. älsklingar. Ensamna i ett nytt land. På varsitt håll oxå. Jag kommer nog inte förstå riktigt fören om ett tag. Då jag verkligen känner att jag vill ringa erica och prata, skratta, gråta, eller då jag verkligen känner att jag vill hem till erica och bara vara. Där känner jag mig hemma! Det är erica jag är mest med, av dom två bruttorna, men även fast jag och sara inte ses så ofta, så när vi väl ses.. så blir det alltid till något väldigt bra och kul. Jag kommer sakna er. Jag älskar er, och det kommer gå så bra!